Idag är en av dom dagarna då jag tänker extra mycket. Jag har sådana dagar där jag tycker att livet är helt okej och rullar på fint och jag behöver inte vara ledsen för jag klarar mig bra och är lycklig. Men idag är en sån dag då jag har svårt att känna så. Istället känner jag mig ensam, svag och väldigt osäker på mig själv. Jag inser mer och mer att det har med dig att göra, du som alltid gjort mig så stark men som inte längre finns i mitt liv.

När du försvan tog du med en bit av mig, så är det bara och ibland känns det som att jag aldrig kommer bli hel igen hur mycket jag än försöker.

Det är många blandade känslor när det gäller dig, du är så sjukt svår att få ur tankarna, jag orkar inte tänka på dig hela tiden för jag blir så jävla ledsen när jag tänker på vad jag förlorat i livet, för tro det eller ej, du var mitt allt, har aldrig upplevt så mycke lycka med någon på något sätt, aldrig känt mig så trygg och haft så kul med någon, du var min bästa vän. Det är dom tankarna som får mig att också vilja tänka på dig, all lycka liksom. Men jag behöver stänga ute dig ur tankarna också och ställa in mig på att det är bäst såhär, slutet på vår film har kommit och det blir ingen 2a.

Jag är irriterad, arg och ledsen på dig, för du verkar inte förstå, samtidigt som jag tycker du är den bästa och finaste som finns, sjuk känsla med andra ord och det spelar ingen roll hur mycket jag får höra från folk runt omkring mig att jag klarar mig och livet kommer gå vidare, för ingen förstår hur viktig du är för mig, inte ens du tror jag. Jag vet att livet kommer att gå vidare så småningom, men jag är inte redo att släppa dig riktigt än, du finns alltid i tankarna och jag saknar dig ibland. Jag förstår ditt sätt att gå vidare, men samtidigt vill jag inte bli utestängd helt, jag vill vara en del av ditt liv på något sätt, annars känns det som det inte finns någon mening med något. Jag är orolig att du inte ägnar några tankar åt mig, känner mig helt bortblåst.

Idag är det en sån dag, ett helvete med andra ord.